Det verkar som att franskakunskaperna hos oss båda börjat vakna till liv, även om det självklart är enklare för den av oss som läst franska i skolan och därför kan fler ord än oui, non, merci, la dition s’îl vous plaît och parlez-vous anglais? Hur som hellst så fanns det ett bord åt oss på den italienska restaurangen en bit från hotellet. Det blev visserligen inte precis det bord de visade oss tidigare när vi var där och bokade eftersom det svenska paret som satt där innan oss bara hade hunnit till efterrätten. Hovmästaren bad så mycket om ursäkt och erbjöd oss att sitta i baren med en fördrink medan han skaffade fram ett annat bord. Maten var utmärkt även om Mattias lyckades beställa in en pasta med någon slags lever i. Det var första gången på länge som jag tyckte att någonting med lever i smakade gott vilket var en märklig känsla.
Eftersom idag är den första dagen med blå himmel har vi spenderat den på stranden. Även under de tidigare regndagarna har det varit så skönt att gå runt utan regnkläder men att få ligga på en strand i badkläder gjorde livet ännu bättre. Det var naturligtvis massor med souvenirförsäljare på stranden och vi har kunnat köpa allt från Hennatatueringar, ametiststenar och smycken till marockanska flaggor och tofflor. Den mest ihärdige var en äldre man som sålde munkar och det verkade inte hjälpa hur mycket vi talade om att “nej tack, munkar är inte det vi känner för att äta en varm dag på stranden”. Han var tillbaka efter några minuter i alla fall. Vi hade ju kanske ändrat oss.
Vi tror att det var röda flaggor som betyder “du ska inte bada för då kommer du dö”, men det kan också vara den marockanska flaggan (som är röd med en grön stjärna på). Det hela är lite oklart. Det som är klart är i alla fall att det var stora vågor. Vi gick ner till vattenbrynet för att känna lite på vågorna med tårna och efter typ två vågor kom en mycket större våg. Mattias som gick längst ut ramlade genast omkull och blev helt dyblöt medans Jonna klarade sig lite bättre. Som tur var hade vi badkläder på oss fast Mattias skjorta blev genomvåt och kliade av allt saltet på vägen hem. Vi låg kvar på stranden tills munkförsäljaren hade gått förbi och frågat om vi ville köpa några ungefär femtio gånger och sen kom vi fram till att vi fått tillräckligt med sol för en dag.