Mattias Amnefelt's blog

Idag var det ledig dag och då arrangerades det en resa till Salina som är den finaste stranden på ön. Det var verkligen värt det, för det var en av de finaste stränder jag sett. På vägen dit åkte vi via en botanisk trädgård och jag gick omkring där och fotade en massa blommor och försökte lära mig hur man tar sådana bilder på ett bra sätt. Vi kom fram till Salina vid lunchtid ungefär och jag, Kadisha, Anne och Arnould hade bestämt att vi skulle käka på en restaurang där (de andra åt massäck ifrån centret). Jag åt ett grillat räkspett som var gott, men det var kladdigt att skala räkorna efter att de var tillagade. Jean-Claude hade dealat till sig att vi skulle få en meny med drink, varmrätt och desert för €17. (varmrätten skulle ha kostat €15). Drinken var naturligtvis Ti-Punch vilket är den lokala specialitén. Den består av ungefär en del socker eller sockerlag, fyra delar 50%-ig rom samt några pressade lime-klyftor. Ja, det är ungefär så starkt som det låter, och ungefär lika gott också.

Efter lunchen gick vi ner till stranden och bytte om. Jag var ute och lekte i de fyra-fem meter höga vågorna vågorna i typ 2 timmar och sedan var jag helt slut. Jag kan liksom inte bara ligga stilla och slappa på en strand sådär. Det var på det hela en väldigt skön dag med mycket sol och bad, helt utan stress.

Vår chanuför, Jean-Claude är helt otrolig. Han ska alltid stanna och heja på alla, och hellst ska han flörta med alla tjejer han ser. Personligen tror jag att han försökte imponera på en speciell person i bussen som han försökte ragga upp. Han har försökt med det sedan första dagen hon kom hit, och verkar börja lyckas ganska bra. Han är inte direkt diskret med det.

Riktigt slappardag. Vi åkte till stranden söder om Vauclin och gick en liten vända genom skogen och på stranden (på typ en timme) och sedan hade en av våra guider som heter Xavier lagat barbecue på stranden. Vi låg och solade och badade under hela eftermiddagen och hade det bara allmänt skönt. Tror att hela gruppen behövde det där efter gårdagen 🙂

Jag har inte skrivit så mycket om själva centret. Vi bor i rum för två personer och jag delar som sagt rum med en fransk kille som jag inte pratar så mycket med, men det som vi behöver säga kan vi prata om på engelska. Förutom alla rummen finns det en matsal med bar samt en swimingpool. I matsalen äter vi frukost, lunch och middag (det är helpension här) samt har dansgolv och allmänn partylokal. Matsalen är egentligen bara ett tak med hela ena långsidan öppen mot havet.

Maten är lite bufféstil med vanligen lite förrätt i form av någon sallad och en varmrätt som oftast är kött eller fisk med ris, pasta eller någon lokal potatis-lookalike. Dvs mat som är enkelt att laga till många som folk som sportar blir mätta av. Det känns som att maten här är lite sämre än den man får hos UCPA i alperna, men den är fortfarande helt ok. Det finns nästan alltid frukt att äta till och oftast finns det någon form av efterrätt, men det är inte det överflöd av glass som det alltid fanns i alperna.

På kvällarna brukar de organisera någon form av lek, typ charader eller liknande. Det är ingenting jag känner att jag har någon chans att vara med i… framförallt inte på franska… men det kan vara lite kul att titta på. Efter leken brukar det bli spontant eller organiserat dansgolv. De har någon fånig lokal musikstil som heter Zuka som mest går ut på att killarna ska få dansa så nära tjejerna som möjligt och gnida sig mot dem. Naturligtvis är de lokala killarna väldigt förtjusta i den, men det verkar inte som så många andra är det. Jag är ofta så trött på kvällarna att jag går och lägger mig tidigt.

Pust. Vi har bestigit världens högsta berg… nej nej… vi har bestigit sveriges högsta berg… nej nej… vi har bestigit ett jävligt högt berg… Idag var vi uppe på Montagne Pelée som är en slumrande vulkan. Vi startade på en parkeringsplats på 800 meter och började gå, och gå, och gå, och gå… hela denna tid var det bara dimma, dimma och dimma… eller kanske rättare sagt moln, eftersom vi gick mitt i molnen som bildades runt vulkanen. Det var rätt så brant och väldigt blåsigt.

Till att börja med hade jag regnskyddet på ryggsäcken, men det vart mest ett segel som försökte rycka med mig så det skippade jag till sist. Inte nog med att det gick uppför hela tiden… ibland gick det nedför på andra sidan också, bara för att man skulle förlora i höjd och vara tvungen att klättra upp igen på andra sidan. Redan igår började jag känna av att jag hade lite ont i högerknät och efter ett tag idag började mitt knä värka så mycket att jag höll på att börja gråta. Jag tog några smärtstillande och då gick det i alla fall att gå, men när vi kom till det ställe där det gick en avstickare till toppen som de som ville kunde ta så stannade jag kvar tillsammans med tre andra. Verkade dumt att utmana ödet.

Förutom knäet tycket jag ändå att det var en ganska så skojig vandring och jag hade det ganska trevligt under dagen. Kadisha däremot, som inte hade så bra utrustning (hon verkade genomvåt, trots regnjacka) och som hela tiden var rädd för att falla hade det inte speciellt roligt. Hon var riktigt lättad när vi kom ner ifrån berget, det syntes på henne. Hon hade tydligen blivit med-“lurad” av sina kamrater… dvs hon hade inte riktigt någon jätteaning om vad det var hon gav sig in på och verkade väl kanske inte helt ha uppskattat de här dagarna.

Idag blev en riktig slappardag. Jag har knappt gjort någonting, bara legat vid poolen och läst och gick en kort vandring runt centret för att se hur allt såg ut runtikring. Det verkar kunna bo ungefär 70 personer här och tydligen skall det vara fullbokat nu. Jag har fått en rumskamrat, men jag har ingen aning om vem han är. Han somnade innan jag han säga hej till honom. Får väl se i morgon vem han är. Då blir vi också indelade i grupperna som vi ska gå i. Får verkligen hoppas att det finns någon jag kan prata med där. Jag upptäckte att det finns en svensk till här på centret i alla fall. En tjej som heter Hanne och som skall vara här och dyka. Det var ju trevligt att det finns någon som man kan prata lite vettigare än bruten engelska med.

Första dagen med vandring. Idag gick vi ungefär 2 mil genom regnskogen på norra delen av ön. Den gjorde verkligen skäl för namnet eftersom det regnade under större delen av tiden . Det är iofs tropiskt regn så det är mycket vatten med riktigt varmt, men jag är ändå glad att jag hade regnjacka med mig (till skillnad från vissa andra i gruppen). Det har hänt rätt mycket idag; vi har sett en spindel, smakat på kakaobönor (slemmiga), ätit färsk kokosnöt plockad på stranden och en massa annat. Min rumskompis pratar i alla fall en del engelska, så det orosmomentet är borta. Det är faktiskt ganska många här som pratar hyffsad engelska. I min grupp verkar det bara vara en tjej samt guiden som inte pratar någonting förutom franska.

Saint Pierre är en riktigt liten skitstad (eller by kanske man ska säga) med typ 2 stora gator och några bakgator. Skulle tro att det bara bor något tusental personer här och det verkar finnas två matvarubutiker och inte så mycket mer.

Idag var vi ute och gick på Presqu ile de Caravell som är en halvö på atlantsidan av ön. Det var ett maffigt landskap med stora klippor och höga vågor. Väldigt maffigt att se och jag försökte ta några bra bilder just när vågorna bröt mot klipporna. Får se när jag kommer hem om det var något av dem som blev bra. Vi käkade lunch jättesent (14:30 typ) när vi stannade på en strand och badade, men jag han bli tokhungrig på den tiden. Sedan gick vi igenom ett mangroveträsk (på flytbryggor). Det var riktigt häftigt. Det var inte helt lätt att förstå allt som guiden sa eftersom det var på franska, men jag tror att träsket hela tiden växer sig större eftersom att träden letar sig längre ut i havet och binder till sig andra växter som blockerar in vattnet till någon slags konstgjord sjö. På vägen hem till centret besökte vi även ett gammal romdestilleri där jag tror de fortfarande hade produktion. Vi fick i alla fall provsmaka olika sorters rom av det lokala märket. Jag är egentligen inte så förtjust i rom, och framförallt inte ren rom så det var väl egentligen ingen höjdare men det var ändå kul att ha sett.