Mattias Amnefelt's blog

När jag vaknade i morse hade jag en känsla av att det här skulle bli en riktigt bra dag, och det såg rätt bra ut utanför fönstret också. Nästan blå himmel. Bara lite moln som låg på typ 16-1700 meters höjd (vi åker normalt ovanför den höjden), så jag bestämmde mig för att ta kameran med mig. Det visade sig vara ett genidrag, för det känns som jag fått några riktigt bra bilder idag. Från början kunde vi inte åka längst upp på Grand Montets för att det blåste för mycket för att kabinen skulle kuna gå. Istället åkte vi runt lite i det övriga systemet och Julie hade filmkameran med sig. Hon filmade både när vi körde “short-turns” och carving-svängar. Efter lunch (i strålande solsken) fick vi i alla fall åka upp på toppen. Återigen på 3200 meter och den här gången hade jag kameran med mig. Ska se om jag kan posta lite bilder därifrån också.

Efter det åkte vi ett långt puderåk i nästan orört puder ner ifrån toppen. Så fantastiskt härligt, men äckligt jobbigt. Det verkligen brännde i benen efter bara ett litet tag och det höll bara i sig under hela åket. Men utsikten och omgivningen vägde upp det mesta. Sen på slutet satt vi och glassade i solen vid en servering i nån timme. Det tyckte jag vi gjorde oss förtjänta av

Idag var vi i ett nytt system och åkte. Vi började med att åka buss till Flégère där vi tog en kabinbana upp till skidsystemet. Där uppe var det ärtsoppa. När vi åkte i pisten såg jag inte ens personen som åkte direkt framför mig. Det känndes väl sådär halvkul, men Julie gjorde ändå det bästa hon kunde av det och vi tränade på kortsvängar och carving så bra det nu gick.

Efter lunch åkte vi en kabinbana över till Brévent som sitter ihop med Flégère och där blev i alla fall sikten bättre. Vi körde en del off-pist, bland annat i en svart tokbrant en. Till på köpet stod en Metrisse grupp (nivån under oss) och tittade på oss i toppen av pisten. Det gjorde det inte enklare att åka

Julie hade med sig kameran idag men det verkade som att batterierna inte funkade så bra så hon kunde inte filma så mycket. Eventuellt kunde hon ta med sig kameran imorgon istället. Vi får väl se. Oklart om jag verkligen vill se hur illa jag åker

Idag var en riktig sunkdag. Vi hade ledigt på förmiddagen så jag satt på centret och pratade lite i telefon med folk hemma. Efter lunch åkte vi ut i pisten, men det trillade snöblandat regn från himlen och var grymmt tungt i backen, så jag och Karin lade av efter typ 2 timmar och åkte hem igen. Blä.

Idag var vi uppe på Grand Montaine. Det är 3200m ö.h. och helt underbar utsikt över Chamonix-dalen. Strålande solsken och

Tyvärr hade jag inte kameran med mig eftersom jag inte känner mig tillräckligt säker på skidorna ännu, men om vi åker upp igen ska jag se till att ha den med mig. Efter det åkte vi ett off-pist åk under hela eftermiddagen. Om man jämför med hur det gick när vi åkte off pist i förmiddags så gick det ju bra, men jag skulle inte säga att vi är några stjärnor i pisten, trots att vi är den mest avancerade “Ski Ordinaire” gruppen. Jaja, vi kommer säkert att lära oss en massa under den här veckan också. Eller så blir det bara toktrist. Fast det tror jag inte

Som jag inte skrev i den förra postningen så är jag alltså med UCPA i Agentiére (straxt brevid Chamonix) och åker skidor den här veckan.

Idag har vi haft den första dagens skidskola. Vår moniteur heter Julie och verkar vara helt ok. På förmiddagen åkte alla grupperna i samma system (Le Tour) och de flyttade runt folk lite mellan grupperna, i vad som kallas för harmonisering. Efter att 3 pers flyttats bort ifrån vår grupp blev vi till sist 9 pers kvar. Dock verkar det som att Esbjörn och Tobi kommer flyttas upp till Tout Neige så vi kanske bara blir 7 kvar. Vi får ´la se i morgon. Eftermiddagen var inte så spännande och jag var rätt glad när dagen var slut så jag fick åka tillbaka och vila. Trodde verkligen att jag var bättre tränad än vad jag är

Igår var det fest på centret. Det är c.a. 80 chalmerister, mestadels ifrån Indek och de är som studenter är mest Tur att jag hade öronproppar så jag kunde somna

Pust och stön. Nu är vi framme i Agentiére efter typ 30 timmars bussåkande. UCPA-centret håller inte riktigt lika bra standard som det i Serre Chevaliere, men det verkar ändå rätt ok. Vet ännu inte riktigt vilka jag kommer dela rum med, men det vi kommer vara 6 pers i rummet i alla fall.